Obesitas (fetma) hos vuxna

Obesitas, även kallat fetma, är en kronisk sjukdom som kan påverka hälsan och öka risken för följdsjukdomar. Besvären varierar mellan personer, liksom påverkan på vardagen. Vid utredningen bedömer vården viktutveckling, symtom och övrig hälsa. Bedömningen ligger till grund för behandling och uppföljning, som anpassas efter personens behov och förutsättningar. Eftersom sjukdomen är kronisk kan stödet behövas under lång tid.

Vad är obesitas?

Vid obesitas ansamlas fettväv i kroppen på ett sätt som kan medföra ohälsa. Sjukdomen utvecklas genom ett samspel mellan ärftlighet, levnadsvanor, omgivning och biologiska mekanismer. Bland annat har kroppens reglering av hunger, mättnad och energiförbrukning betydelse för hur vikten utvecklas.

Vid bedömning av obesitas hos vuxna används bland annat BMI, body mass index. Måttet beskriver vikten i förhållande till längden. På 1177 finns en förklaring av hur BMI räknas ut, med räkneexempel.

BMI räcker inte ensamt för att ställa diagnosen obesitas eller bedöma hälsan. Måttet skiljer inte mellan fett och muskler och visar inte hur fettet är fördelat. Därför väger vården även in midjemått, symtom, funktionsförmåga och övrig hälsa. För barn används andra BMI-gränser som tar hänsyn till ålder och kön.

Symtom vid obesitas

Obesitas kan påverka rörelseförmågan, sömnen och möjligheten att klara vardagliga aktiviteter. En del får ont i belastade leder eller svårt att röra sig, medan andra inte har tydliga besvär. Eftersom sådana symtom även kan ha andra orsaker bedöms de tillsammans med personens övriga hälsa.

Ett tillstånd som har samband med obesitas är obstruktiv sömnapné. Det innebär att luftvägarna tillfälligt blockeras under sömnen, vilket leder till återkommande andningsuppehåll. Vanliga besvär är snarkning, störd nattsömn och trötthet på dagen.

Obesitas ökar också risken för bland annat följande sjukdomar:

• typ 2-diabetes
• högt blodtryck
• hjärt-kärlsjukdom
• fettlever
• vissa cancerformer, exempelvis tjock- och ändtarmscancer och bröstcancer efter klimakteriet.

Flera av dessa sjukdomar kan utvecklas utan tydliga symtom i början. Risken varierar mellan personer, och alla med obesitas får inte följdsjukdomar.

Orsaker och riskfaktorer

När energiintaget under längre tid överstiger kroppens förbrukning lagras överskottet som fett. Vad som bidrar till denna obalans varierar mellan personer och påverkas av både biologiska förutsättningar och livsvillkor. Vissa sjukdomar och läkemedel kan också leda till viktuppgång.

Flera faktorer kan påverka viktutvecklingen:

• ärftlighet och kroppens reglering av hunger och mättnad
• matvanor och möjligheter till fysisk aktivitet
• sömnbrist och långvarig stress
• psykisk ohälsa och svåra livshändelser
• sociala och ekonomiska förhållanden.

De sociala och ekonomiska förhållandena påverkar också möjligheten att förändra vanor. Arbetstider, ekonomi och boendemiljö kan ha betydelse för matvanor, fysisk aktivitet, sömn och stress. Samma förutsättningar påverkar inte alla på samma sätt.

Efter en viktminskning kan hungern öka samtidigt som energibehovet minskar. Det kan göra det svårt att behålla en lägre vikt, även när personen håller fast vid förändrade levnadsvanor.

Diagnostik av obesitas

Diagnosen obesitas ställs genom en samlad medicinsk bedömning. Utöver kroppsmått och aktuella besvär undersöker vården om det finns följdsjukdomar eller tecken på att organens funktion är påverkad. Risken för framtida följdsjukdomar ingår också i bedömningen.

Utredningen börjar vanligtvis med ett samtal om hur vikten har förändrats över tid, matvanor och livssituation. Blodtrycket kontrolleras ofta. Blodprov kan också tas för att undersöka bland annat blodsocker, blodfetter och sköldkörtelfunktion. Vilka undersökningar som behövs avgörs av personens symtom och hälsotillstånd.

Vid snarkning eller misstänkta andningsuppehåll under sömnen kan utredningen kompletteras med en sömnutredning.

Behandling och uppföljning

Utifrån utredningen planeras vården tillsammans med personen. Målet är att förbättra hälsan och livskvaliteten. Vilka insatser som blir aktuella beror bland annat på sjukdomens svårighetsgrad, påverkan på vardagen, andra sjukdomar och personens förutsättningar.

Behandlingsformer

Kombinerad levnadsvanebehandling innebär stöd kring matvanor och fysisk aktivitet samt hjälp att genomföra förändringar som fungerar i vardagen. Även sömn och stresshantering kan ingå. Stödet anpassas efter personens behov och kan ges individuellt eller i grupp.

För vissa personer kan läkemedel eller kirurgi bli aktuellt som en del av behandlingen. Läkemedlen verkar på olika sätt, exempelvis genom att påverka aptit och mättnad eller minska kroppens upptag av fett. Gastric bypass är en av de operationsmetoder som används vid obesitas. Både läkemedelsbehandling och kirurgi kombineras med stöd kring levnadsvanor.

Vid val av behandling väger vården möjliga fördelar mot risker. Resultaten varierar mellan personer och behöver följas upp.

Långsiktig uppföljning

Eftersom obesitas är en kronisk sjukdom kan uppföljning behövas under lång tid, ibland hela livet. Vården följer hur vikten och hälsan utvecklas och bedömer behovet av fortsatt stöd eller ändrad behandling. När flera mottagningar är involverade behöver insatserna samordnas så att vården hänger ihop över tid.

Att leva med obesitas

Utöver de fysiska besvären kan obesitas påverka psykiskt välbefinnande och livskvalitet. Även bemötandet från omgivningen har betydelse. Fördomar och diskriminering kopplade till vikt kan påverka hur personen mår och upplever sig själv.

Ett respektfullt bemötande är därför en viktig del av vården. Socialstyrelsen betonar att personer med obesitas ska möta kunnig personal och få vård utan diskriminering på grund av sin vikt, oavsett vad de söker vård för. Anpassad utrustning och begriplig information bidrar till att vården blir tillgänglig.

Även anhöriga kan vara ett stöd genom att lyssna och visa förståelse för personens behov och livssituation. Vårdpersonal behöver samtidigt undvika antaganden om levnadsvanor eller motivation utifrån kroppsstorleken.